Andra natten i rad som jag vaknar så här vid 01-03. Och jag undrar varför. Är det fullmånen på måndag? Har jag resfeber? Är jag orolig? Stressad? Hungrig? Är det något annat som ligger i faggorna? Jag äter i alla fall två mackor nu, för gårdagen blev lite matfattig. Stressad? Resfeber? Jag kan känna att jag har svårt att varva ner, svårt att stilla tankarna. Jag misstänker att jag håller på att gå in i en energitopp, vilket var ett bra tag sen det inträffade. Annars så kommer den med jämna mellanrum och beroende på hur väl jag kan tygla mig eller inte, så blir ju resultatet efteråt. Med åren har jag insett att jag har inte energin att ta hand om energin som kommer. Det fanns en tid jag åkte med på denna enorma våg av energi och tänkte att livet vänder nu, nu ska vi börja det nya livet, idag är det en ny dag osv. Då man kunde starta nya projekt, gräva upp trädgården, spontanhandla något (typ ett växthus), vända upp och ner på huset osv. Kroppen känns som en spänd fiolsträng redo att spela nya, höga toner i ett snabbare tempo. Är det någon som känner igen sig? 🙂 Jag har ju redan anmält mig till en kurs i höst, och som cirkelledare, har planer på det ena och det andra. Positiva tankar om saker man kan göra. Vi drar i bromsen.

På slutet har jag blivit mer rädd för den här vågen. Den tar mycket energi. Jag vill bromsa den. När jag kommer på vart det börjar bära av. Ligga platt på marken. Gå saktare. Andas lugnare. Röra mig försiktigt. Stå stilla. Försvinna tills det här suget släppt taget. Ungefär som en krystvärk. Eller en panikångest. Eller att svångremmen dras åt. När det släpper så rinner man ut på golvet i en slapp hög. Då man har haft sitt fyrverkeri så är det bara askan kvar. Jag har varit den där askhögen minst min ålder gånger tio genom åren. Obalans.

Jag försöker arbeta mot den här vågen, eller spela död snarare, men jag kanske ska arbeta med den? Hur lagrar jag den här energin inom mig? Hur gör jag för att den inte bara dundrar fram genom venerna som galna kor påväg till grönbete? Hur stannar jag upp den, och jämnar ut den? Jag vill bre ut den som smör på en smörgås. Ta min portion och sen fördela den inför nästa gång den kommer. Inte elda ljuset med gasolbrännare. Eller svälja mackan hel. Dricka upp det man har i glaset i en klunk. Hur gör man för att inte vara det där lakanet som vinden slitit av klädstrecket och som dansande är på väg bort.

Hur gör man för att förstå sig själv?