Det har varit en tuff vecka hittills. En mentalt utmanande vecka. Jag har stängt ner mina system. I väntan på en annan period. I väntan på att kriget lagt sig. Jag är osäker på vad jag vill förmedla idag. Osäker på vad jag ska skriva. Vill dela med mig av livet men vägen och området runt mitt liv blev plötsligt så litet. Jag känner mig utsåld. Träffad av ett hagelgevär. Flådd och styckad.

Det känns som att en hinna ryckts av. Att jag står naken och ensam. Använd. Värdelös. Att en helt annan väg ska börja användas. Att jag inte har något annat val än att lämna det hörn jag står i.

Jag läste nyss årshoroskopet för 2025 och något som var återkommande var meningen; att jag skulle tänka på att saker händer för att det ska bli bättre. Jag tar det med mig, blundar och tar djupa andetag. Jag har hängt in en gammal verision av mig själv i garderoben. Det gör ont när knoppar brister. Jag kan bara ta ansvar för mig, mina beteenden, åsikter och ståndpunkter.

Min frågan jag ställer är: kan du det? Eller skyller du på att det är alla andras fel?

Idag väntar ett ultraljud på hjärtat. En återkommande sak i och med familjens historia kring hjärt & kärlsjukdommar. Check på den. Idag väntar också ett ruskigt väder, jag hoppas det går snabbt över. Sen väntar jobb. I morgon är Sknårp hemma då dagis har planeringsdag. På lördag väntar kvällsjobb. Söndag möte. Måndag redovisning. Livet rullar på. Checklista, bocka av. Överlev.

Klocka är strax 6:00. C har åkt till jobbet. Jag ska väcka pojkarna. Jag har kommit till slutsatsen att min del är att väcka, sen är det upp till dom att komma ner. Vill dom ha väckning så har jag gjort min del av avtalet. Vill dom till skolan, ha väckning, så gör jag min del. Vi måste dela på ansvaret. JR hade en jobbig dag igår, så jag är osäker om han ens går upp idag. Men jag ska väcka. Starta tekokaren. Värma en till kaffe. Äta frukost. Väcka Sknårp som önskar äta frukost hemma innan dagis.

Ha en givande torsdag ❤