Idag vaknar vi till snö. Har en varm kopp kaffe bredvid mig som känns bra att sippa på när man tittar ut genom fönstret. Jag var orolig för kycklingarna igår kväll i och med vädret. Men dom hade klumpat ihop sig i en hög och såg inte ut att frysa. Dom fick halm att ligga på. Även hönan med kycklingar fick en hög halm. Resten av ligan går ju in på kvällarna. Men inte kycklingarna och kycklingmamman. Så det här tillfälliga vädret är en riskfaktor för små kycklingar. Kallt och blött leder till förkylning och oftast stryker dom med. Viktigt att dom kan hålla sig torra. En torr och dragfri plats kommer man långt med. Och att maten befinner sig på ett torrt ställe.

Jag ska också förklara att jag inte är sjuk eller har någon sjukdom. Gårdagens ultraljud av hjärtat var en rutinkontroll eftersom våra föräldrar dog i ung ålder av hjärt och kärlsjukdommar. Det har även uppdagas att en av oss syskon har något förstorad del av hjärtat, inte mycket men mer än vad som man ska ha. Så vi ligger under koll, då det var genetiskt ärftligt. Min dom igår var att jag inte har den förstoringen, men att jag måste tänka på att ett högt blodtryck sliter ut ett hjärta fortare. Promenader. Fyra gånger i veckan. Minst 30 minuter. Han avslutade med att det är jag som bestämmer över min hälsa. Det var en bra doktor. Saklig. Duktig. Jag gillade honom.

Utöver ultraljudet så händer saker hemma. Det rör på sig rejält och jag har svårt att orka med. Svårt att uppskatta händelser. Svårt att förstå vilken roll jag har, ska ha, behöver ha. Jag har varit i den här situationen förut, men inte i hemmet. Och jag vet inte vart jag ska vända mig. Helt ärligt. Vem ska jag prata med som förstår? Vem har varit med om det här och kan förstå? Kan berätta för mig hur dom gjorde. Vart finns det stöd som inte kräver utan bara förstår? Som stöttar i form av erfarenhet?

Jag känner mig tom. Som att luckan till min bröstkorg sprängts bort och kvar är det bara ett svart hål.

Jag har också ansvar. Det kommer man aldrig ifrån. Men om man tittar ur olika perspektiv så kan man välja att se hela resan och förstå utvecklingen, eller att bara zooma in på ett område. Det finns anledningar att saker sker, det finns alltid alltid en historia.

Jag vet att jag är för lösningsorienterad. Det är en stark gen hos mig, men den slår fel när människor inte hänger med i tänket. Jag vill gärna ha ordning och reda, organiserat, men det blir ett väldigt tungt arbete när man måste dra människor runt sig.

Vad jag är mer än 100% säker på är att jag inte är världens bästa människa. Är du det? Jag har massor av fel, massor av brister, tar fel beslut, missuppfattar mitt ansvar, är klantig, gör bort mig osv i all evighet. Jag är fullt medveten om mina fel och brister, är du medveten om dina fel och brister? Lär du dig av dina fel och brister eller kör du bara vidare, ignorerar, stoppar huvudet i sanden och skyller på andra?

Jag upplever att jag ofta kan ta på mig ansvaret för mina fel, men att även andra passar på att lägga sin handling och sina ansvar på mina fel. Då är det lätt att bli en hackkyckling. Det var ju någon som tog på sig ansvaret? Då lägger jag mitt ansvar i din hög. ”Jamen den gjorde, den sa, den tyckte”…osv. Men det spelar ingen roll, ditt ansvar är alltid din handling som du utfört. Oavsett hur liten eller stor den verkar. Har du aktivt gjort ett val så är det det en handling som du ansvarar för.

Jag försöker jobba mycket med det här. Vilken del i det hela står jag för? Och utöver det försöker jag ta beslut och ansvar. Nästa sak är att få replisarier för sina beslut och handlingar. ”Tycker inte du som jag så tänker jag straffa dig”. Den här delen är värst. Den ständiga påminnelsen att om jag inte gör som andra tycker och tänker blir det påföljder. Tycker jag inte som du, blir jag straffad. Gör jag inte som du säger, blir jag straffad. Tar jag ett beslut som inte gynnar dig, blir jag straffad. Är jag inte som du önskar att jag borde vara, blir jag straffad. Och straffen blir allt mellan små nålstick till hagelgevär. Mentalt sett. Och skulle jag stå för mina åsikter, handlingar osv kan det bli stora konsekvenser.

Och här någonstans så har jag insett att jag måste lämna mitt hörn. Även att ta hand om det här är ju en handling jag måste ta ansvar för. Jag vill inte ha det här mer. Mitt liv är lika mycket värt som ditt. Mina åsikter är lika mycket värda. Jag är lika mycket värd som du. Oavsett vad jag gör, för jag har mitt egna ansvar över mitt liv. Mitt ansvar är inte att göra ditt liv bra. Och känner du att dagens inlägg träffar dig, så fråga dig varför. Bli inte irriterad på mig. Du läser av fri vilja. Det är en aktiv handling som du står för. Alltså är det ditt ansvar att du blir irriterad. Alltså är det ditt ansvar att ta hand om dina känslor du upplever.

Ja, ungefär så. Dags för frukost. Ha en fin fredag ❤