Klockan är snart halv tio på kvällen. Det har varit en seg dag. En seg vab-dag. Trött in till döden i morse då Sknårp bestämde sig för att gå upp 03¨ inatt. Hon vaknade snörvlig och varm igår morse, somnade snörvlig och varm igår kvälls. Vi höll oss hemma idag, även om hon inte har feber. Den stressade delen av mig planerade att ta med henne till skolan idag, då jag egentligen hade haft redovisning. Men den vuxna delen av mig tyckte något annat. C vabbar i morgon och då kan jag åka till skolan utan att ta med mig fröken. Utan att känna stress att hon vägrar kliva ur bilen, vägrar träffa folk, bara vägrar. Hon tycker det är jobbigt med mycket folk och nya platser.

Imorgon har jag även ett möte på soc direkt på morgonen innan skolan. Sen skola. Efter lunch har fröken T två tider på lassarettet. Sen hem till ett årsmöte. I morgon blir det en jobbig dag. Undrar hur onsdagen ser ut. Undrar hur jag ser ut på onsdagen är en annan fråga.

Livet känns så där. Varken ja eller nej. Varken bra eller dåligt. Det är ingen ide att lägga energi på att tycka något då det tar ännu mer energi att behöva trycka undan det för att ställa sig i ledet igen. Bara döda fiskar flyter med strömmen, och just nu orkar jag inget annat än att flyta med, spela död.

Fruktträden blommar och det är underbart att titta på dom. Sknårp tycker precis likadant. Den gröna färgen är underbar, helt magisk. Jag tittade på äppelträd idag, men beställde inga. Jag har några utgifter att bocka av först. Jag hade velat ha en som heter Röd Melba, en Sävstaholm samt en Gul Kanel. Hittade även en som hette Förlovningsäpplen som såg spännande ut. Och en Stenbock är ju faktiskt given på den här gården 😉 Så fem äppelträd vill jag ha, men jag har ju hela sommaren på mig….Jag kanske ska döpa om gården till Äppelqvist?

Här hemma ser det lika ut som härom dagen, möjligen mer stök. Och jag orkar verkligen inte städa. Ingen annan heller. Jag orkar inte sortera tvätten i rätt korgar. Ingen annan heller. Eller tvätta för den delen. Eller vika in tvätten. Dammsuga. Plocka upp leksaker, kläder och gud vet vad som ligger på golvet. Jag orkar inte fylla badrumsskåpet med handdukar. Ingen annan heller. Framför allt har jag gett upp diskussionen med övriga familjemedlemmar att hjälpa till. Och det gör ont. Av en familj på sex människor så känner jag mig som ett totalt ufo som önskar ha mitt hem på ett städat vis. Mysigt, hemtrevligt, jag vill kunna känna mig trygg, säker och HARMONISK hemma. När jag kommer hem. När jag vaknar. Men vi delar inte samma syn. Uppenbarligen. Eller så är jag way to much. För skadad av livet för att vara normal. Min bild av ett hem kanske är helt totalt bortom normala gränser? Jag kanske vill för mycket. Hela tiden. Alltså borde det vara mig det är fel på. Inte dom. Det svarta fåret, thats me. Och tycker ni att jag är bitter ikväll, så stämmer det. Jag är allmänt trött på det mesta. För hur man än vänder sig så är röven alltid bak.