Sknårp vaknar med ögoninflammation idag. Igår hade hon tre febertoppar. Jag lyckades få i henne alvedon och ipren i natt så hon kunde få sova lugnt. Vi sov i alla fall till kl 9¨. Sen skulle hon upp. Jag frågade om hon inte kunde vila ett tag till, men nix. Hon skulle ha sin Elsa klänning och gå upp. Okej… Så vi gick upp. Jag har bryggt en kanna kaffe. C är på Klitten och städar i och med bystugan. Fröken T sover och Herr T, som kom igår eftermiddag, sover. Ute blåser det. Ingen aning om vad det är för temp. Solen lyser iallafall.

Min förkylning hänger i men blir lite lugnare för varje dag. Har en försiktig hosta som gör sig påmind, men så länge jag slipper all form av stress så är det hela hanterbart.

Vid lunch ungefär åker det några damer från hönsgården till Rämma för årets sommarkollo. Och eftersom jag bara ha en tupp för tillfället fick jag hitta en kandidat som kunde följa med. Den levereras ungefär vid lunch. Det är dagens mission. Vinka hejdå till några av brudarna. Utöver det vet jag inte. Jag känner instinktiv av en stress i kroppen då Sknårp är sjuk. Jag har svårt att slappna av, även om det är lugnt runt mig.

En annan stress är måndag och tisdag till veckan. Ingen bil, Sknårp troligen sjuk, jag har saker jag måste iväg på. Jag och C kommer få ta varsin vabbdag. Dela bil. Men det stressar ändå. Ändra. Ställa om. Ställa in. Det dåliga samvetet att inte räcka till. Konsekvenserna av att hur man än väljer så gör man alltid fel i någons ögon. Konsekvenserna av andras tyckande och kunskap. Konsekvenserna av mina val som andra inte tycker om. Konsekvenserna av att jag borde gjort.

Fisken.

Sen igår har jag funderat mycket på känslan. När fixar jag känslan, och när utgår jag ifrån den? Kapitlet ovanför är helt klart att ”fixa känslan”. Att stå på ett ben och balansera saker i båda händerna och en fot. Att fixa en känsla leder till stress, eller hur? Att utgå ifrån känslan krävs mod. Men att utgå ifrån känslan är att starta sanningsenligt.

• Sanningen är att jag inte räcker till.
• Sanningen är att jag inte orkar lösa alla problemen.
• Sanningen är att det inte bara är jag som ska lösa alla problemen.
• Sanningen är att jag inte kan göra mer än vad jag klarar av.
• Sanningen är att det är rörigt, och vad är viktigast?

Bakom sanningen finns det fakta. Ett varför. Och efter det ett varför. Om man följer tankesättet så hamnar man alltid tillbaka på ruta ett. Att vi alla ha eget ansvar om vårt egna liv. Att jag inte ska gynna dig, du ska inte gynna mig. Jag ska vara din inspiration, du ska vara min. Om jag gör ett val, så blir det mina konsekvenser. Om jag gör ett val du önskar, så blir det också mina konsekvenser. Skillnaden mellan konsekvenserna är att den senare blir svårare att ta hand om eftersom man inte står för valet från början.

Dags för kaffekopp två. Sen ska jag ringa C och kolla hur det går. Gå ut och kika till djuren. Känna på luften. Andas. Tvätta min tvätt. Fundera på vad som ska bort. Klura byaloppisen. Muta Herr T med att klippa gräset…. 😉

Ha en lugn och fin lördag ❤