Onsdag. Ute är det ruskväder med blåst och regn. Tror det skulle bli bättre under dagen. Jag välkomnar regnet. Jag tycker om sol och värme men jag vill ha balans. Alla vill väl ha balans?

Igår föll jag. Kroppen sa ifrån. Efter förkylning, dålig sömn, stress, ändringar och besked så drog den ur kontakten. Snällt men bestämt. Nu tar vi paus. Vaknade igår med att förkylningen tagit om, med mer täppt näsa, heshet och lock i ena örat. Men, en viktig dag i Falun väntade. Det fanns absolut inget annat på kartan än att åka på Herr T´s utredning. Skulle den bli av, så skulle jag behöva följa. Men det kostade. Trycket i örat släppte aldrig riktigt, även om jag ständigt snöt mig och använde nässpray. Det blev nästan bara värre ju mer jag försökte få det att släppa. Det började kännas varmt och svullet. Väl hemma igen blev det sängen. Tog två alvedon för att få ner svullnaden i örat. Efter ett besök på toa kom yrseln med full kraft och efter en lång stund kunde jag krypa tillbaka sakta in till sovrummet för att lägga mig på golvet. C bäddade med täcke och kuddar. Där strandade jag i två timmar, som en död sill.

Det här kommer med jämna mellanrum, dock var det 10 år sen det kom första gången. 10 år sen det var så här pass kraftigt. Då jag blev inlagd på akuten. Då tre doktorer undersökte mig utan att förstå mitt problem. Var det kristaller? Tumör? Jag fick röntga huvudet. Ta prover. Kolla hjärtat osv. Visade absolut inget. Jag fick åka hem dagen efter om jag minns rätt.

Stress. Ren stress under för lång tid var det då. Igår tror jag det blev kombinerat med svullnad runt balansnerven. Allt gungade fram och tillbaka, precis som om man skulle ha åkt en hink vatten i en skottkärra. Det lugnade sig efter jag vilat och tagit alvedon. Men det är inte borta. För 10 år sen kunde jag sova mig pigg igen. Jag låg mer eller mindre i sängen i två veckor.

Gårdagens utredning gav ett resultat. Inte fastställt på papper än, men det muntliga förhandsbeskedet var att Herr T är som sin storasyster. Add med antingen drag av eller första graden autism. På gärnsen till särbegåvad. Och som med storasyster så är det synd att inte skolan fungerar då dom är mer än kapabla till uppgifterna.

Fröken T´s problem är att det går fort, hon blir klar före andra, rallar igenom månader av uppgifter på en vecka. Hon är snabb. Lättlärd. Smart. Ser och förstår direkt. Men sen kraschar hon.

Herr T´s problem är att han kan uppgifterna, mer än väl, men att förklara hur han kom fram till svaret går inte. Där felar det i skolan. Samt att är han inte intresserad så är han inte intresserad. Men om han är intresserad då kan han ploga igenom saker utan problem.

Så, till Sveriges politiker. Till kommunen jag är skriven i. Häng med i utvecklingen. Gör om skolsystemet. Jag har två barn, på gränsen till särbegåvade, men som inte fixar skolan. På olika anledningar. Är det korrekt? Hur många barn och unga i Sverige har detta problem? Jag tror att mörkertalet är väldigt stort. Öppna ögonen. Fungerar systemet? Nej. Gör om, gör rätt. Dra ner på onödiga inlärningar och fokusera på det som är viktigt. Se individen. Utbilda er inom ämnet. Det finns sån stor potentiall inom dessa individer, och dom sätts på avbytarbänken pga av ett system som är slutet. Tänk er bilden där olika djur ska klättra upp i trädet så fort som möjligt. Trädet är det slutna systemet. Många har inte ens en chans att visa sin potential pga ett enkelriktat skolsystem.

Kaffe nr två. Sknårp har vaknat. Dagens utsvävningar kommer bli minimala. Idag kommer jag sitta på rumpan större delen av dagen. På skolan har vi traditionsdag och avslutningsmiddag efter lunch. Väldigt osäker om jag ens ska ta risken att åka iväg. Som det känns just nu så ska jag inte.

Ha en fin onsdag ❤