Vem är hon, egentligen? Förutom att hon just nu sitter och äter en tallrik mosad nypotatis med smällt smör, örtsalt, hackad rödlök och färskost samt fibertunnbröd med smör och messmör på? (Det behöver inte vara mer komplicerat än så 😋) Förutom att hon bjuder ut sig mer eller mindre via en blogg? Att hon är extremt självständig, skör, hård, svag och förvirrad samtidigt? Att hon anser att rödlök är Guds gåva till folket, att hon är tacksam över veden i vedboden, vattnet i kranen och att sängen står under tak i ett tryggt hus? Att hon älskar hösten, att koka saft och att äppelträd är helt fantastiska? Vad finns det mer för lager på fröken? Nutid. Hur är det med dåtiden?

Luckorna är extremt många och minnena är svaga ögonblick i speciella tillfällen. Att minnas tid, ålder och platser är jag väldigt dålig på, det jag minns mest är som sagt ögonblick och sällan själva helheten. Första minnet som dyker upp är när jag via en plattform skriver illa om en människa som konfronterar mig. Min reaktion minns jag inte, men något säger mig att ”vem tror hon att hon är” dyker upp. Ett annat minne är när jag i mellanstadiet högt och tydligt pratade illa om en äldre klasskamrat som hörde allt och konfronterade mig inför vännerna på väg ut på rast. Det sista jag minns är att hon tilltalar mig, sen minns jag inget mer. Strutsen. Nästa minne är när jag står ute på gården, med en handduksturban i håret efter att jag har badat vid sjöarna, och mamma hämtade mig. Någon form av ordväxling uppstår mellan mig och mamma när jag hänger upp mina badkläder på tork, och hon stampar rakt mot mig och rycker mig hårt i örat, och jag fattar inget. Minnet sviker vad vi pratade om. Jag kanske var 11 år? Ett annat minne var den sommaren som mamma ljög för sin arbetsgivare att jag var sjuk och hon fick lov att vara hemma och se efter mig istället för att jobba. Den var hård. Jag smet och badade ändå efter någon vecka. Minnen av mamma och pappa varje helg på fyllan. Pappa startade så fort han kom hem på torsdagarna, och på söndagarna sov han bort ruset. Mamma var en riktig geting och gjorde mycket för att reta igång pappa. Även hon full, och på små gömställen i huset fanns det flaskor med Renat. Dom skrek på varandra, mamma med armarna i kors, pappa alltid med skjortan mer än hälften uppknäppt. Pappa kunde sitta timmar i bilen och spela hög musik. Mina övriga tre syskon har bott större delen av sina liv hos mormor, men inte jag. Varför det blev så är jag osäker på. Antagligen var ångesten över att lämna sina föräldrar den bidragande orsaken. Många nätter när pappas fyllesnarkningar ekade i huset grät jag och bad att han inte skulle dö ifrån mig. Det gjorde så ont i själen.

Har jag några lyckliga minnen? Antagligen, men dom ligger under högar med andra minnen. Jag vet att jag kan vara lycklig över små obetydliga saker, men ord som ”skärp dig”, ”gud vad du är töntig” osv har med tiden gjort att känsla säger att man ska hålla det inom sig. En gång i skolan försökte jag vara med dom populära tjejerna i klassen, i lågstadiet. Det var vinter och skare, och dom sågade upp stora flak av skare som dom lyfte för att tävla om vem som fick upp det största utan att det gick sönder. Jag ville vara med, så jag fick upp en stor bit och visade upp, glad att jag hade lyckats. En av tjejerna tog helt sonika en av sina armar och slog rakt igenom flaket och sprang där ifrån. Ett annat minne från skolan var när jag kom dit med alldeles för stora skor utfyllda med två par raggsockor. Efteråt skämdes jag. Men en sak som jag aldrig kommer att glömma är dagen innan jullov, och alla klassrum, salar osv öppnades och alla i skolan sprang hand i hand som en lång orm genom hela skolan. Det var ett lyckligt minne som jag kommer ihåg. 🩷

Jag avslutar där, potatisen är slut och mackorna. Jag känner mig ledsen över hur livet varit, det sitter djupt, och samtidigt hade jag inte setat här om inte. Det som är värst för mig att sudda över är tron att ”livet egentligen är på ett annat vis”. Ni vet. Happy Family med bra inkomster, snälla, stöttande och fantastiska föräldrar med uppfostrade barn som är helt makalöst bra i skolan. Växer upp, får ett bra jobb, bra sambo, stort hus, fin bil, asfalt på gården. Allt är bara perfekt, perfekt, perfekt.

Hur suddar man ut den inpräntade bilden på näthinnan?

Sov så gott 🩷