Klockan är strax efter 00:00 natten till tisdag. Jag somnade som ett ljus för ett par timmar sen efter en lång dag, men vaknade för en stund sen. Lika bra att ta den där natt smörgåsen direkt. Läste dessutom ett oroande inlägg på Facebook som gjorde mig fundersam. Dumt att ta upp telefonen denna tiden, men av vana så ligger den bredvid sängen. Ofta för att kunna kolla om nån av barnen har skickat. Och ser jag notiser så går jag in på dom automatiskt utan att blinka.

Jag tror att övriga huset sover. Här nere sover vi i alla fall. Dagen har varit lång och innehållsrik. Dessutom har vi fått lots förbi huset i och med vägbygget så nu känns det än mer stressigt att passa tider. Än mer stressigt att ta sig hemifrån. Och att kunna ta sig hem igen. 🙄 Nästa vecka börjar dom asfaltera och jag har hört rykten om att dom börjar vid korsningen och går mot Fiskarheden. Super bra! Men vilket kaos för mig och grannen att ta sig iväg och hem igen. Innan dom passerat våra vägar. Spontant känner jag att jag vill krypa under en sten närmaste månaderna. Dessutom är kalendern full med jobb och tider. Just nu påverkar vägbygget och lastbilstrafiken mig väldigt mycket, mentalt. Det är aldrig lugnt dagtid måndag-torsdag. Vi är som små möss inklämda i ett hörn.

Jag ska bege mig mot sängen igen, inte sitta här och nattuggla. Smörgåsarna är slut. Diskmaskinen tuffar på. Om några timmar är det dags att kliva upp. Jag tror att jag ska ställa klockan på 5:00. Stressen över vägen gör att jag låser mig, och har jag inte packat med mig det jag behöver för dagen blir det ännu värre. Man kan ju inte bara åka hem just nu. I morgon väntar ett möte, sen mot Mora och handla inför onsdagens rensning. Hämta Sknårp och vidare hem och hoppas på att man tar sig hem utan större krångel. Amen 🙏

Godnatt 💜