Jag har sovit riktigt dåligt inatt. Sknårp har legat och sparkat på mig, kattungarna har haft mig som en lekborg. Tarzan har haft mig som en säng. C undrade varför jag inte hade lagt mig hos honom i Sknårps säng men så långt tänkte jag inte i natt när jag satt på sängkanten desperat efter att få sova ifred. Ett tag tänkte jag att jag skulle gå upp och lägga mig i Herr T´s säng då han sovit borta, men det kändes bara fel. Till slut så jag tog min kudde och la mig i fotändan. Vi fick sova till 06:30 innan Sknårp petade på mig och undrade varför jag sov åt andra hållet.

Vaknar till regn idag, halleluja moment. Och enligt vädret så ska det regna ända tills efter lunch. Känns ok.

Det var väldigt skönt att känna att man fick helg igår. Som en Svensson. Jobb måndag-fredag och sen helg. Fantastiskt. Idag väntar det jag vill göra själv. Men vi tar nog en snabb tripp till Mora för att köpa teracottakrukor och en present. Sknårp ska ju på pyjamasparty-kalas ikväll.

Kaffet är upphällt, jag har fyllt på min burk med kokosolja. Har lagt i en tvätt och en tumlare. C tittar på reservdelar till bilen. Vi har bytt bil. Jag åker Passat och han åker min Kia. Tror han är nöjd då Kian är betydligt högre än Passaten. Han sitter högre och det är lättare att ta sig in och ut ur bilen. Passaten är låg. Drömmer dock ändå efter en firmabil då jag känner mig trångbodd även i en större skuff. Sökandet fortsätter….

Jag ska vara ärlig och säga att jag känner mig lite grinig. Allmänt grinig. Är det klimakteriet som kryper närmare? Jag spottar spik och äter taggtråd. Känner mig som en frustrerad häst som plöjer en åker där styrman bakom har svårt att hänga med. Där emellan kommer den här lilla sköra och kränkta prinsessan fram som svävar som en skugga i periferin. När ska det bli ok att visa alla sina personligheter utan att bli dömd? Och vem dömmer mig mest? Jo jag. Undrar vilken skum blomma man skulle bli om man bara lät allt man kände totalt blomma ut? Taggtråd, lammöron, svart, regnbågens alla färger, hård som trä, mjuk som bomull, envis som stål och skör som ett pappersark. Och den stora frågan är vilka som skulle stå kvar om man blommade ut. Vilka skulle ta avstånd, vilka skulle stoppa huvudet i sanden, vilka skulle vara kvar, vilka skulle stanna men ha mig till åtlöje. Är det nu man ska starta en sekt?😆

Nästa tanke är hur man ska avreagera sig när man är i det här tillståndet? Motion. Jag kanske verkligen behöver ta mig i den stora kragen och börja motionera regelbundet? Explodera istället för implodera.

Andas Hellen, andas. Bara andas.

Ha en fin lördag! 🩷