Sista veckan har det känts som att man stått i ett handbolls mål, och tagit alla bollar som skjutits mot mig. Och jag inbillar mig att denna vecka är likadan. Flödet känns ojämnt på vägen framåt men ändå i samma hastighet. Tänk dig att du har ett vattenflöde, som det ramlar ner en sten i. Om du inte tar bort stenen så kommer det bildas två flöden runt stenen. Och ju fler stenar i vattenflödet desto fler flöden runt stenarna. Som kanske till slut ändrar riktningen på flödet. Det här kan ju vara både bra och dåligt beroende på situation. Vilka stenar plockar du bort? Vilka låter du vara kvar? Och ibland får du en sten i din hand med frågan; vart ska den här ligga? Vill du bromsa flödet? Dela flödet? Eller kanske du kastar bort stenen. Varför fick du stenen från början? Av vem fick du stenen? Hur stor är stenen? När ger du stenar till någon annan? När vill du påverka andras liv? När vill du försöka ändra deras riktning? Deras flöde? Och varför? Du kan aldrig lägga en sten i någons flöde, du kan bara ge bort stenen och försöka få den att lägga ner stenen i sitt egna flöde. Man har eget ansvar över sitt flöde.

Oj så djupt en tisdag morgon. Jag känner mig tung i kroppen, stel, lite trött. Kaffet är värmt. Livet känns allmänt som; ny dag, nya tag. Inga pojkar hemma. Sen Herr T började gymnasiet är det smidigast för honom att bo på rätt sida av älven, pga bussarna och tiderna i skolan. Jag känner dock att jag tappat kontakten delvis, men samtdigt så är han 16 år, har epa, flickvän och går i gymnasiet. Montering av framtida vingar pågår.

Jag är lite orolig över JR. Någonstans inom mig så känns det som att han börjar få slagsida i skolan. Igår lät han väldigt uppgiven när jag ringde. Han har fått linser som han ser väldigt bra i, dock har han svårt att truga i dom på morgonen. Mamma, jag måste träna för att bli bra. Sant. Jag sa att han kunde ta en paus på två dagar innan han fortsatte. Tiden gör också att man ”tränar”. Saker får sjunka in.

Ibland skäms jag när jag lägger mig i saker. Och det handlar aldrig om att få rätt. Det handlar om att ge råd. Att förklara hur det gick för mig, för oss, hur man kan göra, hur man kan tänka i situationer, vad resultatet blev i kontakt med andra osv. Jag vill gärna dela min erfarenhet, men känner ibland att jag bara är dryg. Efteråt undrar jag varför jag bara inte är tyst och lyssnar. Som att den här hackspetten i huvudet analyserar efter en mening och ger ett svar. Som en AI-robot. Allt eller inget. Av eller på. Eller är det så att jag utåt sett lyssnar, men innåt är det världens konferens?

Fröken T på övervåningen tuffar på. Och jag känner att det är obalans. Igår natt tog hon mina hörlurar, fast hon har egna. Inatt har hon tagit mina tofflor, fastän hon har egna. Hon söker mig, På frågan hur hon mådde fick jag svaret; pass. Och på nästa fråga om det hade hänt något eller bara allmänt fick jag svaret; allmänt. Ett mönster vi ser är att hon blir så här låg efter en helg med alkohol inblandat. Men samtidigt så undrar jag om hon går ut på fest pga av att hon mår som hon mår, eller att hon mår som hon mår pga av att hon gick ut på fest. Vad kom först? Hönan eller ägget?

Klockan är 06:05. Dags att börja peta på Sknårp så hon vaknar till liv. Idag väntar två städ. Ett på förmiddagen, ett på eftermiddagen.

Idag får hönsen vara inne. Igår kom det ett gäng nya höns, och ett gäng tuppar försvann. Ångesten och stressen över måndagen har lagt sig och jag är tacksam för människor som jag har kontakt med. Tack för att ni finns🩷

Ha en fridfull tisdag🌻