Klockan har passerat 00:00 natten till måndag och efter ungefär tre timmars sömn så vaknade jag. Jag trodde seriöst att jag skulle sova natten ut eftersom jag la mig toktrött och mos. Men nej. Vaknade utsövd. Stirrade i taket ett tag. Insåg att det var lika bra att gå upp och äta något. Jag har varit urusel på att äta sista dagarna, vilket resulterar i dålig nattsömn, irritation osv. Men nu sitter jag här, med en stor tallrik pannkaka och hjortronsylt.

Känns livet fantastiskt? Pass på den. Det har varit en väldigt tung helg, även om vi har fått saker gjorda så har dagarna passerat i samma känsla som att simma i gröt. Visst låter det uppmuntrande?

C och hans bror har gjort ett fint jobb med hängrännor och plåt på verandan bak, och det känns så bra att den delen är gjord. 💚Det som är kvar är hängrännorna fram. Amen.

Fast överlag känner jag en jobbig stress inombords. Över vad? Vad är det som river och sliter? Vad är det som liksom piskar mig? Man liksom vaknar på morgonen uppvarvad. Klar att ut och slåss med världen. Vaknar i stridsposition. Som en robot. Ett töcken mellan onaturlig vakenhet, ångest, stress och trötthet. Vad är det för fel på mig? Är det näringsbrist efter flera dagar med dåliga matvanor?

Framför mig ligger ett stort flak med svamp på tidningspapper. Efter två korgar och tre kompostpåsar med svamp så ligger sista delen här på bordet och torkar lite innan det åker ner i källaren till resten av svampen. Det är tacksamt att människor som plockar svamp skänker bort det till oss som inte plockar så mycket svamp. Eller inte plockar alls kanske 😆 Sen att C får rensa svampen i parti och minut eftersom jag tackar och tar emot svampen är något annat. 🥹 Han är snabb och gör ett bra jobb. 😁 Sen att han ger mig onda ögon varje gång jag tackar ja till svamp får jag stå ut med. Man säger inte nej till svamp!

Pannkakorna är slut. Likaså vattnet i glaset. Jag ska lägga mig, men jag tror jag lägger kudden i fotändan. Delar säng med en Sknårp som vrider sig runt som en timvisare och bara det är stressande i sig. Hon vill ju gärna sova i sin säng, men att jag ligger bredvid tills hon somnar. Men igår orkade jag inte, för jag kommer somna i hennes säng, så hon var snabb att lägga sig i stora sängen. ”Mamma, du vet att jag är rädd när det blir mörkt.” Och ibland får man inte ens ha sänglampan tänd. För det är för ljust. Det är rart med barn. När dom sover.

Ha en god nattsömn 😴