Godmorgon världen. Vad vaknar vi till idag? Det känns just så. Vad vaknar vi till idag? Kaffet är värmt, C har åkt. Ute regnar det tydligen såg jag i lastbilarnas sken när dom passerade huset. Har nada koll på vädret nu när det är mörkt på morgonen, och när jag tittar på appen så fastnar inte informationen i skallen ändå. Så det bästa är att helt enkelt vänta tills det ljusnar.

Idag är två tonåringar på vift. Övriga tre på övervåningen ska till skolan idag. Igår knatade faktiskt alla fyra iväg som ett litet kluster. Både Herr T och Fröken T har besök vissa nätter så ibland är det fem tonåringar på övervåningen. Men idag är dom bara tre, och alla ska iväg med bussen strax efter 7:00. Sknårp ska till skolan och jag har ett uppdrag på fm, sen möte. Hur eftermiddagen ser ut är oplanerat än.

Igår insåg jag att alla mina tre tonåringar i affekt gör stora dinousarier av små fjädrar. Det händer inte ofta. Men det skapar ett enormt stresspåslag inom mig. Blir dom på gränsen till okontrollerade med sina känslor så blir jag som en luftballong med punktering. Jag vill mest låsa in dom i ett vaddrat rum tills dom lugnat sig. Och jag funderar hur jag ska hantera det när det kommer. För i det läget brukar jag bara vara en möbel i rummet och det jag säger faller platt framför mina fötter. Dom måste få utlopp för vad det nu än är som tillfället stökar, men jag är rädd. Och jag tror att jag är rätt skadad efter Fröken T´s självskadeperioder tidigare. Jag är rädd för att den där lilla stunden av raseri och ilska liksom ska svämma över för mycket. Å andra sidan hjälper jag inte dom när jag blir paralyserad.

Det här är ju en del jag måste jobba med själv. Att inte haka på tåget när det går. Och är jag sliten och slut så blir allt genast mycket värre. Vad är det värsta som kan hända? Och alla är ju klokast efter en händelse. Och alla måste ta sitt egna ansvar om sitt egna välbefinnande. Allt krockar som en enda soppa.

Ja, men… Så här är det, men….. Det är så, men…. Logiskt sett, men….

Och det känns som att allt studsar tillbaka till mig. Nästa fråga är om jag också gör dinousarier av små fjädrar? Förstorar jag upp saker som egentligen inte är ett problem? Är jag en Drama Queen? Imorgon kan jag ju känna helt andra saker. Imorgon kanske jag är starkare mentalt och kan ta hand om problem på ett annat sätt.

Livet är fantastiskt. Sen vilken betoning på vilket ord i föregående mening du gör när du läser den är upp till dig.

Ska jag vara ärlig med er så det enda jag har i huvudet nu är att få sitta om måla. Måla stort, måla litet. Bara förlora mig i pennor, penslar och färger. Låta handen få snirkla på papperet. Få flöda. Jag hade velat sätta upp allt jag målat, se alla bilder, få en uppfattning om vad som gömmer sig bakom. Vad är den röda tråden? Vem är jag?

Att vara torsdagstrött är något helt annat än att vara måndagstrött. På torsdagar skrapar man ihop det sista av energin man har, om den finns. Eller så går den på tomgång. Man liksom går upp och agerar bara på viljan. Ett steg framför det andra. Andas. Sätt på gps:en. Drick kaffe. Le och nicka ibland. 😅

Life´s just great… Puss på er. Ha en strålande torsdag 🩷😁