Jag släppte precis ut katterna. Klockan är 9:30. Vi klev upp för en timme sen. Kaffet är bryggt. Sknårp har duschat. Jag har lagt i en tvättmaskin. Ute är det snöblandat regn. I allafall nyss, nu är det bara regn. Godmorgon Världen. Vart ska jag hämta min energi från idag?

Torsdag, torsdag, torsdag. Ska vi åka någonstans? Eller bara vara hemma? Jag hade också behövt någon som drar mig, i lagom takt. Inte bara ger mig tips på vad jag ska göra, tänka och uppnå, utan även hjälper till fysiskt i processen. Och på något märkligt sätt blir jag ledsen när jag tänker just den tanken. Den ena sidan. Den andra sidan undrar om det ens är befogat och om jag har rätt att tycka synd om mig som ensam. Känslan och hjärnan. På två helt olika riksplan. Jag kan ge av mig själv till 500% men jag inbillar mig att jag sällan får saker tillbaka.

Här är det ett dilemma. Är det jag som inte ser saker? Är det jag som missar andras välgärning för att jag förväntar mig att det ska vara på ett annat vis? Ni vet, förväntar man sig något så blir man oftast besviken. Är mina förväntningar i vägen för att se?

Jag har sällan förväntningar, men dom gånger jag har så blir jag oftast frustrerad och besviken. Så vad ligger i grunden för att man förväntar sig saker? Vad triggar den delen av en själv?

Är det för att man ser ett värde i sig själv? Att man är värd det här. Så varför förväntar man sig att andra ska bekräfta ens värde? Det är inte så det ska vara. Man ska inte lägga lyckan i andras händer. Jag vet det, men ändå snusar jag vid det hela med jämna mellanrum. Blir dramatisk och anser mig ensam och övergiven. Kräver att andra ska förstå, kräver att andra ska tillgodogöra det jag själv valt att ge av och från mig själv. Hamnar man i denna loop bara för att man ständigt går över sina egna gränser och straffar andra för sina egna misstag?

Boundaries.

Gränssättning.

Vart sätter vi våra gränser?

Ens egna värden.

Så tillbaka till ensamheten. Om jag nu känner mig ensam ibland, men klarar samtidigt inte av för mycket stimulans, gör jag då saker som inte ger energi utan bara tar energi?

Är det så att samhällets ”lista” på saker man kan hitta på inte passar? Faktum är att frihet ger mig energi. Samtidigt som jag är en stor sökare av rätt och riktigt. Svart eller vitt. Av eller på. Uppe eller nere. Mycket eller lite. Balansen Hellen.

Ni får stå ut med att jag återkommer till samma saker, men det är ungefär som att lägga in sitt egna fingeravtryck. Man får snurra på fingret lite lite varje gång för att få ett helt avtryck. För varje gång jag återkommer blir det en klarare bild. För att hitta igen sig själv är nog det meningen med livet är. Vem fan är du och vad gör du här?

Ha en mycket bra torsdag 🩷💎