Klockan är 04:30 och Sknårp vaknade hungrig. Gårdag kvällens kvällsmat uteblev och det här blev resultatet; en hungrig dam före tuppen går upp. Så nu sitter hon mitt emot mig med rostmackor och en kopp varm mjölk. Min förhoppning är att hon snart kommer på att hon vill gå och lägga sig igen. Efter att mackorna och mjölken hamnat i magen. Ute är det ett lätt snöfall som tydligen ska övergå i regn runt 10:00.

Alla katterna har gått ut på sin morgonrunda. C snarkar, Fröken T och JR sover, Herr T är ute på resa och kommer hem idag. Jag dricker inte kaffe, jag tog en te idag. En kopp med hett te sitter fint innan man vaknat till och känner sig faktiskt lite frusen. Det är sällan jag fryser, men när det är väderomslag vintertid kan jag bli frusen. Det går rakt in in i märgen liksom. Och efter en kopp te så brukar man bli väldigt varm istället. Bra balans. Mycket bra balans.

Idag har vi julmarknad i Bygdegården. Välkomna! 10¨- 16¨, bagarstugan är öppen där dom bakar för fullt, och inne i bygdegården finns det fika att köpa. Mackor, kaffe, the, varm choklad och fika. Och vi försäljare så klart. Som sagt, välkomna!

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om, det är få saker som roar mig i denna period. Jag känner ingen magisk julstämning, eller glädje över att det snöar ute. Livet känns som ett enda stort måste utan riktig mening. Nej, jag är inte självmordsbenägen, jag vill mest gå i ide utan krav, måsten och onödig stimulans. Trycka av den där strömbrytaren en stund. Vårt samhälle är väldigt onödigt komplicerat. JAG tycker det. För att jag går igenom hela kedjan av saker som ska göras vid första tanken. För att jag vill göra rätt från start, annars ligger saker bara och gnager. Det vill jag slippa. Så tomteblosset brinner upp direkt. Floff, där var den energin. Mitt största problem är min egna hjärna. Ständigt överstimulerad, ständigt i Fight or Flight mode. Ständigt i beredskap, för att slippa få saker på hög, men där högarna bara blir större och större.

Igår funderade jag på två saker, den ena var att jag kanske ska börja ljuga för mig själv. Tillsammans med mina personligheter. Inte ljuga fysiskt, utan psyskiskt. Inte att livet är fantastiskt utan mer ljuga i stunden. Eller ljuga är väl ett stort ord, kanske att man mer vrider upp leendet på läpparna, this is great, typ. Men jag är osäker om jag skulle fixa det utan ett bakslag, då jag är osäker på gränsen, vart den går. Floff. Jag gör ett problem innan jag ens provat.

Hellen Hellen Hellen. Vem betalar ett halvårs semester i Karibien åt mig? Jag ska nog testa att köpa mig en trisslott☃️

Ha en fin lördag!❄️