Jag har gjort Herr T sällskap en stund nu på morgonen, han ska strax åka iväg till bussen och vidare mot skolan. Hans Fröken E har sovmorgon och tar en senare buss. Vi har alltså två extra tonåringar här med jämna mellanrum. Fröken T´s Herr O, och Herr T´s Fröken E. JR har än så länge inte hamnat i banan att umgås extra med någon, och det är helt ok….han kommer till det när han är redo. Och just nu är det lite fullt i huset ändå 😅

Tisdag idag, och idag väntar två städ, ett kundbesök samt ett möte senare ikväll. Och jag ska erkänna att jag känner ångest innan jobb, dagen innan. Även om jag ska städa. Det är något som smugit sig på sista veckorna. En söndagsångest varje dag. Och det här är jobbigt att erkänna. Jag älskar ju att städa. Men nivån av dopamin är obefintlig. Få saker ger energi och den energin som infinner sig täcker precis botten på behållaren. Och torkar ut bara genom att visa sig.

Nu är klockan 06:00 och jag ska strax gå in till sovrummet och få upp Sknårp som snarkar och sover. Hon kom skuttandes inatt vid 03:30 och tog plats bredvid mig under samma täcke samtidigt som hon tog min kudde. Jag sover ofta med två täcken, så hon fick ta mitt så tog jag det andra. Jag har väldigt svårt att dela täcke med någon, för jag vill ligga som i en kokong. Delar man täcke med någon så blir det liksom glipor där luft kan tränga in, det dra alltså😆 och det gillar jag inte. Jag har ett speciellt förhållande till värme och kyla. Jag sover med minst två täcken, och ibland i mjukiskläder, gärna med fönstret öppet. Jag har värmedynan på i sängen. Jag känner sällan kyla på ett normalt vis utan kan gå runt i t-shirt hemma med dörrarna öppna när jag vädrar, händer flera gånger per dag. Oavsett årstid. Visst känner jag att det blir kallare, men det bekommer mig inte. Jag är extremt känslig för drag. Och den heta solen på sommaren är inte min kompis fullt ut, jag vill gärna vara inomhus när det är som soligast. Jag kan duscha väldigt varmt, men lika gärna väldigt kallt. Kort sammanfattat så har jag inte riktigt koll på hur min termostat fungerar. Kan vara en trygghetsgrej, i kategorin fight or flight.

Jag kanske är en ödla innerst inne?

Jag har kraschat mycket på slutet, och sovpauserna dagtid ökar. Jag orkar inte. Det går inte. Och det enda som faktiskt fyller energibägaren med vettig energi är att vila. Jag läste en artikel på instagram om autistisk utbrändhet, där man försöker anpassa sig till en vardag gjord för neurotypiska människor och på så vis bränner ut sig. Man maskerar för att överleva. Det går inte. Jag fixar det inte. Jag måste anpassa mitt liv efter mig. Är det fler som känner igen sig? Kan vi stötta varandra i en livsstilsförändring? Jag hade så gärna velat träffa andra som kämpar med det här.

Dags att väcka barnet, hoppas ni får en fin fin tisdag 🩷