Idag är det onsdag. Ute är det nada snö och i morse regnade det då Tarzan ville ut. Är det så att vi får en helt grön jul i år? Hönsgården ser ut som en svinstia och det känns lite trist att gå ut allmänt.

Sknårp är förkyld, så dom två sista dagarna innan hennes jullov blir hon hemma. Lagomt rörigt då C absolut inte kunde vabba denna vecka, mitt i julmatskaoset, och jag har två matuppdrag innan fredag. Det finns hjälp att rycka i, problemet är mitt minne och förmågan att rodda ihop samtidigt som man ska försöka vabba. Det här med att multitaska is not the shit any more.

Utanför huset är det en grävmaskin som, jag tror, försöker rätta till den minimala kanten mellan huset och asfalten. Undrar om vi får ett dike eller bara en rak kant? Det ska upp ett vägräcke, när vet jag inte. Dock undrar jag över snöröjningen, hur det kommer bli. Och hur man får bort snön mot huset om det är ett räcke i vägen?

Sknårp knaprar på en toast, och snart ska vi åka iväg på grötkokning. Ikväll är det skytte. På fredag Falun och nya gipstofflor. Lördag möte med en eventuell köksansvarig inför kommande vasaloppsvecka. Söndag 4:e advent är det fika och någon form av paketlotteri. Det har varit segt att få ihop intresset från barnen och framför allt C. Jag undrar hur saker ska hända om ingen engagerar sig? Saker uppstår ju inte från tomma intet? Hur vill vi ha vår jul? Som tonåring antar att jag att man vill mest häcka på sitt rum för att kunna komma ut och allt är liksom klart. Som att varje gång dom öppnar dörren så kommer man till en ny värld. Men det är även en mognads fråga, och en stor fråga för mamman att inte serva för mycket. Men det krockar, för jag vill ju ha det på ett vis, och att ha en familj innebär ju att dom mer eller mindre snyltar på min vision 😆 missförstå mig rätt. Som att man ibland bor med ett gäng kreativfattiga polare som rör sig i kluster, pillar på allt, flyttar på saker och missar helheten fullständigt. Eller så är det jag som har för stora krav på min omgivning. Men vart ska man stå? Ska jag stå längst fram i ledet och dra gruppen, eller längst bak och vänta på att gruppen levererar? Oavsett så känns det inte rätt. Jag känner mig fruktansvärt missplacerad mellan varven. Men samtidigt pendlar jag mellan att vara den där galna fågeln i Kalle Anka på julafton och Ior i Nalle Puh. Balansen Hellen, B-A-L-A-N-S-E-N.

Jag söker efter rätt känsla samtidigt som jag ständigt måste ha foten på bromsen, då jag har svårt att lära mig vart gränsen går. För den ser man inte, den ska man känna. I am nothing more than a human being. Jag har sett videor på tiktok där adhd människor knyter fast sig i ett rep för att hålla sig inom området där man ska vara; diskbänken, tvättstugan osv, för att inte fladdra iväg och göra allt samtidigt. Jag kanske ska prova med ett mentalt rep, eller staket, eller gräns. ☃️

Men jag vill även vara den där galna fågeln mellan varven, bara spruta ur mig energi. Det är återhämtningen som går galet.

Ha en fin fin onsdag ☃️