Idag är det dan, före dan, före dan, före dan, före dopparedagen. Och snön lyser med sin frånvaro. Men idag skulle nog solen kika fram en stund iallafall. Man får vara tacksam för det, och sen be en bön att det snöar varje natt fram till julafton😉

Vi är lite halvt snörvliga i huset, men det hör till. Ingen är sängliggandes med feber, men dagarna ser olika ut på förkylningsnivån. Vi var till Falun igår och Sknårp fick nya gipstofflor, denna gång i plast och i färgen rosa. Nu väntar tre veckor, sen byte av gips, sen ytterligare tre veckor. Skulle hon fortsätta knata på tårna efter det så sa jag till doktorn att det fick bli slalompjäxor dagtid, och det tyckte hon var en bra ide. Vi får se, jag märker ju att hennes, vilken hon nu har, diagnos växer. Hon ser en trygghet i mat, vilket slog mig häromdagen. Att ständigt veta vad det är för mat, att få äta under en lång tid, att få kunna knapra på något. Och det blir värre när hon är stressad, precis som när hon är min andra skugga och ständigt är under mina fötter. Så det är en bra ide att ha saker hon kan ta fram och snaska på, typ mandariner, morotsstavar, salta kex osv, när hon känner för det.

Häromdagen när vi var på affären, jag, Fröken T och JR så gjorde JR något som han alltid har gjort sen han varit liten, utan att han tänker på det. Han ställer sig framför mig, framför saker jag tittar på, går framför mig när vi ska någonstans. Så han är oftast framför mitt synfält. Framför mina fötter. Mina äpplen har inte fallit av än. Typ.

Det är lördag idag och jag försöker att hitta igen flödet att följa. Försöker att putta bort det där som hänger över mig som ständigt tjattrar. Allt det där jag ser som behöver åtgärdas enligt hjärnan. Du behöver…nej…du behöver…..nej….du behöver….nej. Något jag vill göra är att städa åt hönorna. Det kanske jag ska göra på eftermiddagen. Innför jul🩷

Lite halvflummigt inlägg, men jag hoppas ni får en fantastisk lördag. Och ta tillvara på solen om den kikar fram, vi behöver den. 🌞