Godmorgon Världen, och det känns som att man vaknar upp till en upp och ner vänd verklighet idag. Jag har mycket att ta igen i form av vila och mental städning. Många åsikter och tankar som behöver gås igenom, sorteras ut och kastas. Lite som att städa skrivbordet från alla lappar och papper som inte behövs längre.

Jag vaknar med ett dunkande huvud och misstänker att det är kaffet som behöver fyllas på. Bland annat. Det blev lite längre arbetsdag än tanken var igår för samtliga som var inblandade i söndagens lopp. Och alla gjorde ett fantastiskt grymt jobb för att komma till ända på dagens servering. 🩷💪 Nu återgår livet till vardagen och det är bara efterskalven kvar i spåren och stugorna. Tack för detta år, nästa år får ni tuffa på utan mig och det kommer ni fixa galant 🎀

Det börjar ljusna borta vid horisonten och morgonens gryning är välkommen. Det har hänt så mycket inom mig sista tiden och jag lämnar mycket gammalt bakom mig. Som ömsade ormskin, ett efter ett. Jag plockar av mig skalen av den jag trodde jag var, och nu väntar den jag är. Och det kommer inte bli lätt för mig att stå öga mot öga mot mig själv. Den jag har flytt från i alla år. Det är nästa kapitel.

Känslan säger mig att jag inte ska dömma mig själv för att ha gått vilse i livet, den här resan gör vi alla men på vårat eget vis. Mitt favorit citat är att man måste komma bort för att hitta hem. Och så är det, för livet handlar inte om en yttre resa, utan om den inre. En inre resa i en yttre värld. Och det är inte någon form av skola man tar examen från, man blir aldrig klar. Precis som att renovera sitt hem. Och vi ska utvecklas, vi ska växa, vi ska ändra oss, uppdatera oss, gå vidare.

Jag har letat hela livet efter det där som är för evigt, utan att hitta det. Jag kommer aldrig hitta det heller. För det finns inte. Det som finns och är sant är det som händer precis i samma sekund det sker. Resten är bara antaganden. Det enda som är sant är att vi föds och vi dör. Där emellan är bara en sanning det som är fysiskt. Det du känner, tror och hoppas är din inre sanning, inte en verklighet.

Det slog mig härom natten att mitt kontrollbehov är bara ett steg i en omedveten medveten planerad flyktplan. Det finns människor som ständigt är på språng och flyr från livet och känslorna. Det finns dom som dränker sina känslor, dövar dom med intensiv aktivitet osv. Jag är en av dom som kontrollerar för att kunna veta vart jag kan fly. Same shit, different name.

Vi blir hemma idag. C är sjuk. Min plan igår var, efter 16 timmars arbete, att jag inte skulle lämna gården idag. Det blev så automatiskt. Idag sitter jag på rumpan, ska fylla på koffeinet och börja dejta mig själv. Titta på mitt liv och börja inse mina sanningar.

Ha en fin måndag 🩷