Såg precis att jag hade skrivit 5:e februari på gårdagens inlägg, men det är åtgätdat nu. 😅 Vi är ju i mars och det verkar bli ännu en strålande dag. Och dom närmaste dagarna ser ut att bjuda på lite lika väder i temp och en sol som syns mellan molnen.

Jag är trött. Sliten. Men ändå finns ett litet hopp längst där inne som märks av. Ett hopp som handlar om dialogen mellan mig och mig själv. Att jag har val, varje dag. Att konsekvenserna mildras av att jag följer val som jag själv väljer.

Igår när jag satt i kyrkan på begravningen så slog det mig en sak om det här med Gud. Jag blir lite grönprickig av Jesus, Kristus och den heliga anden, för vi lägger liksom tro och hopp i en bok, en tro, något som växt till oförklariga höjder. Jag vill inte lägga min tro i någon annan, den delen är förbi.

Men, om jag tar och mentalt flyttar bort den typen, och istället placerar mig själv i den positionen? Att dom få kyrkobesöken handlar om sitt eget inre och inte någon annan? Att kyrkan blir som ett hus där man komprimerar ihop tron på sig själv. (Så det får plats mer.) Och inte lägger sin tro på någon annan. Intressant tanke. Nu menar jag inte att man måste gå till kyrkan för att detta, utan dom tillfällena man ändå är där och känner sig lite grönprickig i själen av all Guds tro.

Nåväl, idag väntar det städning. Sknårp ska på fritte. Resten av huset är jag högst osäker på. JR blir hemma för han lyser med sin frånvaro. Jag har ringt, jag har pratat med honom, han somnade 22:00 igår men idag är han inte alls i form. Fröken T tuffar på med sin skola. Herr T har jag för dagen inte koll på, och Lilla E är, förutom förkyld, i sorg för sin farmor som gick bort igår. 💔 Jag tycker att det är många som på kort tid har lämnat oss nu. 🥀

Glöm inte kamelen när du står med näsan i solen idag 🎀