Jag hade supersvårt att somna i går kvälls. Och idag vaknar jag i stress. Stressen har varit ett inslag hela helgen, och jag har påmint mig själv många ggr att jag inte behöver stressa. Den inre flyktkänslan har varit påtagligt närvarande och jag undrar varför. Som att nervsystemet känner av saker som en polishund. Som att man lyssnar mer, står bakom gardinerna och kikar ut. Tar omvägar, väntar. Som ett sårat djur som inte vill visa tecken på svaghet.

Jag kanske bara är trött? Jag kanske bara behöver egentid i tystnad. Jag kanske bara behöver få vara i fred. Sknårp har varit väldigt mammig förra veckan, och sover som en klisterlapp vid min sida. Det är också stressande då hon rör sig mycket och min kropp registrerar varje rörelse hon gör. Man är som en vandrande tankstation, men vad ska jag tanka mig själv med? Att sova middag är inte den här typen av laddning. Det kanske ploppar upp något om ett tag, min hjärna känns som att man har tänt lamporna i ett enormt kontorslandskap men alla skrivbord är tomma på människor.

Under helgen har jag övat på att inte krossa gränsen. Att inte göra mer än vad min känsla säger. Det är lättare sagt än gjort, innan man förstår vad som sker efteråt, vad som blir resultatet. Och, vilken inställning man har till resultatet som uppstår. För det spelar egentligen ingen roll vad du gör i livet, du får ett resultat av allt. Bra eller dåligt oavsett. Och, det är inte problemet som är problemet, utan hur du förhåller dig till det. Så om du gör något efter din magkänsla eller inte så får du ett resultat. Det intressanta kan jag tycka att den inre känslan du bär på, alltid har en anledning till att uttrycka sig. Det säger inte att det är en lätt väg, men kanske den rätta för dig? Och det är lättare att ta en rätt väg och ta hand om den än en väg som någon annan anser att du ska gå.

Så är livet tungt? Med små steg kan man ändra på skutan. Men du måste vara sann mot dig själv. Det är en utmaning i dagens samhälle. Men med små saker kan man träna upp det. Om man vågar lyssna på svaren.

Klockan är strax 06:00 och det bör komma ner iaf en JR strax, sen en Herr T och en Liten E. Sknårp ska väckas också, och jag kom på nu att hennes väska ska packas. Den var rätt tom på ombyte nu efter dessa dagar med tösnö. Min hjärna kan inte radda upp sånt än, det blir bara ett blurr. Ska jag packa så får jag prata högt med mig själv så jag inte flummar iväg och börjar plantera om blommor eller nått liknande. Säga alla klädesplagg ett och ett tills jag är klar, upprepa, upprepa. Jag får nog ge bort spakarna till andrepilot idag.

Ha en fin måndag ☃️