Idag är jag riktigt trött.

Idag väntar en heldag av städning.

Idag måste jag åka på en lagom växel.

Kaffet är upphällt, Sknårp sover. Fröken T har kommit hem från sin lilla resa neröver Dalarna, och JR anlände i måndags. C jobbar.

Livet känns som en inre jordbävning. Där saker skakas fram som måste tas om hand. Med all rätt. Det är så allt fungerar. För det spelar ingen roll vad man gör, allt leder till konsekvenser. Bra eller dåliga. Och den stora frågan är hur man reagerar på det hela. För det är reaktionen som sätter allt på sin spets.

Vill jag ignorera?

Vill jag förneka?

Vill jag skylla ifrån mig?

Blir jag ledsen?

Får jag panik?

Blir jag arg?

Får jag ångest?

Hatar jag mig själv?

Som att ha en hetsig diskussion med sin inre tonåring.

När det kommer till mig själv så är jag duktig på att påminna mig själv om att jag ständigt gör ett dåligt jobb. En liten tunn röst viskar någonstans att jag missar arbetet innan. Men jag ser bara resultatet. Men vad är ett resultat? Ett resultat är en bild av hur man tror det ska vara. Vilka mål jag har satt, vilka ribbor jag sätter. Så jag sätter en tanke på ett resultat som inte är psykiskt eller fysiskt genomförbart. För mig. Men det är så det ska gå till. För det bara är så. Gör man A så kommer man till Ö. Resan däremellan är högst diffus.

Det är mycket tankar nu. Många diskussioner med mig själv. Som ett enda stort ö-råd där alla mina jag ska komma överens.

Och det är dags att väcka Sknårp.

Ha en fin dag 🌻