Vaknar motiverad men ändå inte med samma känsla som gårdagen. Dock är jag inställd på att fortsätta min plan med att möta mig själv, för det finns liksom ingen annan väg som känns rätt och enkel. Faktiskt. Känslan säger mig att bara jag gör det jag känner att jag ska, så kommer det att flyta på även i tyngre uppförsbackar. En förmaning till mig själv är dock att ta saker bit för bit. Titta på det jag har framför mig. Och jobba med det. Det blir en utmaning. Men det är ändå utmaningar som motiverar.

Jag har drömt om lastbilar inatt. Som har kraschat rakt in i gammelstugan på gården. Dom har åkt för fort, det har varit kaos i vägen och dom har kraschat rakt in i stugan. När mina lastbilsdrömmar dyker upp så kommer dom med budskap. Och nu när jag tittar tillbaka på drömmen så är det hela en del i processen. Mina luftslott förintas sakta men säkert, saker jag tror att jag har behövt tynar långsamt bort, saker ändras, rasar, kommer fram i ljuset, uppenbaras, fasaden ändras. Och budskapet från nattens dröm är från den delen av mig själv som är rädd för vad min omgivning kommer att reagera. Det är en djup djup rädsla som har följt mig hela livet men som nu utmanas i och med ett skifte i själen.

Nej, jag ska inte, flytta, sälja huset, gå med i en sekt eller liknande. Jag kommer med tiden ändra mina behov efter mina behov. Skala bort onödigt och underhålla den delen som jag vill ha och orkar med. Jag kommer antagligen bli mer enkel, lugn och i andras ögon tråkig. Min själ ber mig att jag ska värdesätta mig själv. Se vad jag har inom mig. Den yttre förändringen kommer innifrån.

Jag har druckit en kaffe, Herr T äter sin gröt. Jag ska strax skjutsa honom till bussen. JR lyser med sin frånvaro. En pigg och glad unge på lovet, och alla rullgardiner nere när skolan börjar. Idag är det bup iaf. Sknårp och C sover sin skönhetssömn. Efter bup blir det städ.

Ha en fin dag 🎀