Det har varit en lång dag. Det har spretat både inåt och utåt. Uppåt och nedåt. Hit och dit. Som att man rullat inuti en enorm boll. Jag är trött, men ändå inte. Jag är sliten, men ändå inte. Jag är taggad, men ändå inte. Glad, men ändå inte. Peppad, men ändå inte. Less, men ändå inte. Som att man har fötterna på både gasen och bromsen men ändå inte. Hoppfull men ohoppfull. Som att andas ny luft i en gammal värld. Som att hitta en ny växt i ett hav av ogräs.

Apropå växter, så hittade jag ett gäng svartvinbärsbuskar och rödavinbärsbuskar bakom ladan ikväll. Jag blev väldigt lycklig av att se dom, så jag tog hand om dom genast och grävde ner dom i täckodlingen. Dom var ju inte snygga i växtstilen, men jag tänkte ge dom ett år att klimatisera sig och sen klipper jag ner dom så dom kan komma upp på nytt igen. 🩷Jag älskar mina bärbuskar. Så är det bara. Jag älskar allt ätbart i min trädgård.

Klockan är strax 21 och jag ska knyta mig för idag. Sknårp ligger här bredvid tillsammans med Tarzan. Livet känns lika hopplöst som hoppfullt. Ungefär som jag sa till JR förra veckan; det spelar ingen roll vad för siffror eller bokstäver du får på ditt betyg, solen kommer att gå upp varje dag ändå.

Ha en fin kväll och sov så gott 🎀