Jag äter min morgon gröt. Jag har druckit mitt kaffe. Det är söndag och natten har bestått av snurrande tankar. På tom mage. 😵‍💫 Jag vet att jag straffar mig själv, men jag äter nu i alla fall. Och jag kommer garanterat tänka på mina måltider framöver också. Det låter som att jag gör en höna av en fjäder, men något inom mig dog.

Lusten.

Förtroendet.

Känslan.

Skulle jag säga något till någon som inte var varken relevant eller sant så skulle jag vara bitter. Och ja, det har hänt under mitt liv att jag gjort det. Men, det är många år sen sist och även jag lär mig mina läxor. För jag har även varit den som tagit emot såna kommentarer.

Skulle jag se någon som uppenbarligen gått upp eller ner i vikt så skulle jag helt klart fundera på hur den människan mår. För bakom ligger högst troligen en inre stress som slår ut den lugna vägen. Men det spelar ingen roll, jag skulle aldrig säga att ”du har väl gått upp i vikt en hel del på slutet” till någon. Jag skulle fråga hur du mår.

Idag går mina funderingar ideligen till min status som överviktig och min inneboende fulhets känsla. Och delar av mig orkar inte se bra ut för någon annan mer, och jag antar att det är en positiv sak. Jag kan alltså gå runt i min överviktiga fulhet och bara vara mig själv.

Skönt.

Egentligen.

Jag behöver inte stå vid spegeln varje morgon och undra om jag törs gå ut idag, visa upp mig själv. Det är bara att gå ut. Eller finns det människor som liksom jag tänker mer på hur människor är och beter sig än hur dom ser ut?

Det här är mitt inneboende monster som vaknat till liv. Min djupt rotade kassa självkänsla som har satt sig i det yttre och inte i det inre.

Är jag bitter?

Svaret är ja.

Är det här mitt helt egna problem?

Svaret är ja.

Behöver jag jobba med det här?

Hell yeah….

Drar jag för höga växlar?

Helt klart.

Vad tycker jag om mig själv? Om man bortser från andras åsikter, så vad tycker jag?

Jo, jag är fullt medveten om att jag helt klart skulle behövt gå ner minst 10 kg för hälsans skull. Jag vet det. Men livet är rörigt och att prioritera mig själv är väldigt svårt. Jag anser att det är inte rätt tidpunkt, samtidigt som jag vet att det blir ännu mindre bra om jag skulle bli sjuk. Så då står vi där åter och åter. Balansen.

Men jag vet att saker ska bort från mitt liv, och det är där jag måste fortsätta. Förminska ytan att ta hand om.

Ha en solig söndag och ta hand om er. 🌷