Den här människan är rätt överstimulerad efter en dag som inte blev enligt schemat. Saker blev av men inte i den ordning som jag hade format i min skalle. Vilket orsakar en enorm röra bland mina mentala medarbetare. Jag tappar den röda tråden och kopplar direkt över till survival mode där jag jag betar av det som ska betas av för att det ska just, betas av.

Sknårp blev hemma idag med snörvlig näsa. Pigg annars men i mitt tycke alldeles för snörvlig för att jag skulle kunna lämna henne på skolan med rent samvete. Hon vaknade dessutom med halsont i morse. Nej, nej, så hon fick vara hemma och pusslet med att vabba och jobba började. Flytta tider hos kunder, ringa C om han kunde sluta tidigare osv osv…😵‍💫 Dagen avslutades med en trasig bil och lån av en annan. Som bäddat för att få hjärnsläpp. Dock löste sig dagen ändå, med resultatet att jag helst vill krypa under en sten i skogen och hålla för öronen. Visst kan jag ordna upp saker i stundens hetta, problemet ligger i när man är klar och börjar slappna av, men inte riktigt kan eller får slappna av. Då kopplar man på överlevnads läget ännu en gång för att kunna vila inuti. Lampan lyser men det är ingen hemma. Man kryper in i sin borg, sin rustning med vetskapen om att världen kanske brinner när man kommer tillbaka.

Moment 22.

Hur tar man sig ur det här? Jag tror inte man kan. Utan man måste lära sig att dansa i både stormen och regnet efteråt. Lära sig hur man hanterar sin alldeles egna mentala After Hardwork.

Tack för idag folks 🥱😴