Nu var det länge sen jag skrev, men det har varit röriga veckor. Både fysiskt och psykiskt. Det känns lite som att ta igen spillrorna efter en storm. Solen går upp och det blir en ny dag varje dag. Livet stannar inte. Även om det känns så. Blodet i din kropp pumpas vidare. Du andas varje dag och får nytt syre till kroppen. Jorden roterar och bladen på träden fyller sakta men säkert lövverket inför sommaren.

Idag regnar det. Massor. Det känns bra med regn då det skulle bli varmt till veckan. Jag har påbörjat ett trädgårdsprojekt, eller jag ska nog mer säga att jag fortsätter på ett trädgårdsprojekt som jag lagt några få stunder på under några år. Det känns bra att pilutta med, även om det tar tid. Det får liksom växa fram i sin takt. Jag har en fantastisk trädgård som jag har ändrat synen på. Från stress och ogräs till att faktiskt vara tacksam över att det växer. Att se på det jag gjort och planterat. Att förstå att saker som inte fungerade aldrig var meningen att fungera.

Jag vet inte vad jag egentligen ska skriva om. Jag lever. Livet är kännbart. Solen går upp och ner varje dag. Vi har fullt på städfronten. Och i juni ska vi testa livet som lotsbilsförare under några veckor. Ombyte på arbetsfronten. Sen återgår vi till städning igen. Jag har avgått bygdegårdens styrelse och iom det så försvann det en hel del tyngd från axlarna. Tyngd som jag inte klarar av något mer. Mitt nervsystem är i stort behov av återhämtning. I vissa perioder mår jag inte alls bra, men det är lättare att ta hand om, om man får styra sina dagar helt från grunden. Jag har blivit delvis rätt kravkänslig och det är något jag med bestämdhet från mig själv måste arbeta med. Ibland kommer det en låsning där jag mest bara vill ligga i sängen i flera dagar, och det vill jag försöka få bort på ett humant vis.

Livet har helt enkelt bjudit på för mycket sista åren och nu är det slut slut på alla former av reserver.

Så är det hos mig, hur är det hos er?

Hoppas ni får en fin dag i regnet. Dags för en kaffe.

🌻